Madelene Johansson – Art of Doing Yoga

Berätta lite kort om DIG…
Mitt namn är Madelene Johansson och jag är född 1983 i Norrköping. Just nu bor jag utanför Barcelona i ett litet hus i Collserola med min hund Lola, en beagle på nästan 10 år. Hon är helt klart en stjärna i mitt liv och det var delvis tack vare henne som jag hamnade i Collserola. Innan dess så bodde jag i Gracia, Eixample och Raval men efter en hemmavistelse i Sverige så insåg jag hur mycket jag saknade naturen och hur mycket Lola trivdes bland gräs och buskar så då började letandet efter ett boende utanför staden för att få en annan känsla och lite mer lugn och ro.

I dagsläget så driver jag bloggen Art Of Doing Yoga med min fina vän Tia Leino. Ett projekt som vi är jätteglada över och som vi brinner för! Idéen växte fram under våren/sommaren 2013 och i augusti samma år lanserade vi bloggen som är skapad för att inspirera yogis på alla nivåer i deras dagliga yoga praktik eller undervisning. Jag gick på yoga första gången då jag var 17 år men det var inte förrän senare 2008 då jag blev inbjuden till att praktisera yoga igen som jag insåg vilken inverkan yogan skulle ha i mitt liv. Jag arbetade på kontor fram tills juni 2014 då vi blev uppsagda efter att vår avdelning hade blivit såld och flyttad och under tiden som jag jobbade studerade jag en yogalärarutbildning och idag ger jag även yogaklasser. Jag hoppas detta ska kunna utveckla sig så att jag kan leva på det i framtiden och Tia och jag ska kunna fortsätta driva bloggen och även kunna utveckla den mer!

Hur länge har du varit bosatt i Spanien?
Första gången jag åkte till Spanien var under tonåren då vi gjorde det typiska och semestrade på Kanarieöarna, Lanzarote för att vara exakt. Vi var där i två veckor och senare i andra året på gymnasiet så gjorde vår spanska klass en utbytesresa till Puerto Real nära Cadiz i södra Spanien. Året därpå åkte jag tillbaka till samma familj och gjorde min praktik två veckor på en lokal tv kanal, men om sanningen ska fram så vistades jag mer på stranden än på praktik platsen. Tror mina lärare insåg detta då min presentation om vad jag hade gjort på praktiken var extremt luddig! Det var här som mitt intresse växte fram och efter studenten 2002 så bilade vi ner till Barcelona med min mamma, min moster, min kusin och en väninna till min mamma för att jag skulle läsa spanska från september till december. Min då 17-åriga kusin hade på något konstigt sätt fått sin skola att gå med på att hon fick plugga höstterminen på distans så hon följde med mig ner och var självklart jättenöjd!

Efter den fyra månaders långa kursen så flyttade min kusin hem igen och jag förlängde min spanska kurs ytterligare och stannade tills sommaren 2003. Efter det så åkte jag hem till Sverige och försökte anpassa mig och komma på vad jag skulle göra. Alla kompisar var ju inne på att plugga men jag kunde inte riktigt fatta ett beslut. När min mamma fyllde 50 år åkte vi hela släkten ner till Barcelona för att fira henne och då insåg jag hur mycket jag saknade staden och Spanien. Efter att vi kommit hem så stannade jag hemma och hjälpte min mamma att sälja och flytta ut från vårt barndomshus och efter att flytten var klar så åkte jag ner till Barcelona i en månad för att kolla på konstskolor och alternativ på att flytta ner igen. Med mig på min resa hade jag min moster och vi bodde på en madrass på golvet i en delad lägenhet vid Sant Antoni och spenderade mesta tiden med att sola och njuta. Tror jag gick till en skola under månaden jag var där! När jag var hemma i Sverige igen sökte jag in på konstskolan Basis i Stockholm och medan jag väntade på svar från dem så packade jag min väska och åkte ner till Barcelona igen i maj 2004. Jag spenderade hela sommaren här och jobbade extra på en Skate shop och när beslutet kom från konstskolan att jag hade blivit intagen så ville jag inte längre åka hem. Så jag tackade nej och stannade och sedan dess har jag varit här!

Jag tror nog att det har hänt de flesta av oss som flyttat hit, först kanske det handlade om en semester eller en kort studie men staden förtrollade oss och vi blev kvar. Andra säger att vi som bor här har ”Peter Pan syndromet” – vi vägrar att bli vuxna. Jag tror att det beror helt på hur du lever ditt liv, eller hur du vill leva ditt liv. Jag har en bekant som alltid säger ”we’re living on vacation” och kanske stämmer det lite, vissa som flyttar hit har känslan att det bara är på skoj och att det ”riktiga” livet väntar hemma i Sverige. Men man glömmer dock att livet händer precis där man är, här och nu, och att man har chansen att göra vad man vill och drömmer om.

Varför valde du just Barcelona?
Jag var ju bombsäker på att jag ville ner till Spanien efter gymnasiet men var inne på att åka till Cadiz, Sevilla eller Madrid. Själva tanken var att studera spanska och sedan studera konst och leva ett bohemiskt konstnärsliv (skratt)! Jag kom ihåg att jag fick hem en språkresa katalog under våren 2002 och när jag bläddrade fram till Spanien så dök Barcelona upp. Jag lockades av bilderna på en stad som erbjöd konst, arkitektur, små mysiga kvarter i samband med sol och stränder och jag fick bara en känsla av att det var helt rätt.

Vad har varit svårast med att bo utomlandsflytten/integrationen i Spanien?
Jag kommer ihåg att jag grät medan bilen rullade söder ut. Även om jag var törstig på nya äventyr hade jag ett brustet hjärta efter att ta lämnat mina vänner, min familj, min pojkvän och min häst bakom mig. Trots att jag bara hade tanken på att först stanna i fyra månader kändes det som att jag aldrig skulle få se någon av dem igen, men så var jag ju bara 18 år och det var ju en stor grej. Men när vi rullade in Barcelona och hade installerat oss i den lilla studion i Gracia så kändes det inte så illa längre. Vi kom fram samma dag som Gracia festivalen började så det var ju helt otroligt. Min kusin och jag hade tur att våra mammor vågade lämna oss i Barcelona efter att ta sett det festliga virrvarr som befann sig mitt utanför porten!

Det som har varit svårast är nog det faktum att de flesta vänner du lär känna i Barcelona flyttar härifrån. Många av min svenska kompisar har flyttat hem och självklart är det alltid tufft att ta avsked även om många kommer ner på semester när de kan.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
Jag försöker att inte dagdrömma för mycket om framtiden utan att njuta av det jag har framför mig men visst vore det underbart om Art Of Doing Yoga och yogaklasserna utvecklade sig så att jag kunde spendera tiden med att göra det som jag brinner för. Men man får ta livet som det kommer och se allt som en lärdom. När jag jobbade på kontoret inom aktie-branschen lärde jag mig otroligt mycket om mig själv som person som jag säkert aldrig hade upplevt om jag inte hade fått den erfarenheten. Så det viktigaste är nog inte vad man gör utan hur man gör det eller vilken attityd man har.

Tre saker du saknar från Sverige? Tre saker du INTE saknar?
Jag saknar egentligen bara min familj och mina vänner. I början kunde jag drömma om svenskt godis eller att få äta en kanelbulle men det suget är inte lika stort idag. Idag är jag är lycklig med min croissant, plus att vi har lyxen att ha Pappa Sven eller IKEA när suget blir för stort.

Jag som många andra svenskar i Barcelona saknar nog inte det svenska vädret även om det inte finns något bättre än en riktig fin sommardag på landet! Annars finns det nog inte så mycket jag saknar eller inte saknar. Man tänker nog inte på det längre efter så många år utomlands.

Dina tre smultronställen i Barcelona?
Dammen uppe i Vallvidrera och hela Collserola är ett smultronställe! Om man gillar att promenera i skogen så är det helt klart värt att kolla upp de olika stigarna. Uppe vid Les Planes finns den en utsiktspunkt där man kan se mot Montserrat och solnedgången här är magisk!

Satan’s Coffee Corner är värt att besöka om man vill dricka en god kaffe och hänga på ett schysst ställe! De har dock ingen WIFI om man vill dit för att bläddra i telefonen. Nästan precis på samma torg ligger Caj Chai om man istället föredrar att dricka te.

Letar man efter en mysig och personlig gift shop ska man inte missa att besöka Grey Street i Raval som drivs av Aimee ifrån Australien. Aimee är dessutom en supergo tjej och man blir glad bara man kommer in i butiken.

Blev kanske fler än tre men det är svårt att undvika att tipsa om saker i Barcelona är det finns så mycket att se och göra!

Vad tycker du om nätverk som SIB?
Det är ju helt fantastiskt att vi kan hjälpa och tipsa varandra via dessa nätverk. Jag kan inte minnas att det fanns något liknande när jag flyttade hit. Det fanns nog inte ens internet i lägenheterna då eller Facebook. Det är ju till en jättestor hjälp för många som bor här eller som vill flytta hit. Jag tycker det är toppen!