Svenskar i Barcelona För alla Svenskar i Barcelona
Jag, Frida Pålsson, hade gjort en sådan där mental lista på saker jag borde göra innan livets slut eller gärna ännu hellre, helst innan jag fyllde 40. När jag började närma mig den magiska födelsedagen och kände att jag inte alls hade gjort mycket som stod på listan…inte hoppat bungy jump, inte besökt Kinesiska muren, inte sett Aurora Borealis, inte varit med i en film med Brad Pitt…. suck… så krisade jag lite.
Men, men plötsligt så händer det… jo, det gjorde faktiskt det. I livet går ju saker upp och ner. Inget är konstant. Och det är väl tur när man tänker efter, för när man är i en svacka så vet man ju någonstans långt inom sig att det inte kommer att vara för evigt, även om det kan kännas så.
Jag är inte säker på om man bara kan säga att jag har haft tur, jag hoppas ju på att det beror på att det finns en släng av talang inblandad också, men när jag för en gångs skull befann mig på rätt plats vi rätt tillfälle och bara fick chansen att visa vad jag kunde och dessutom på en något högre nivå kändes allt bara så rätt!
Efter att ha jobbat som modell i många år och gjort ett antal reklamfilmer för diverse produkter kändes det naturligt att ta nästa steg – en drama utbildning. Under två års tid gick jag och fick en bra inblick i Meisner tekniken. Väldigt spännande och utvecklande, efter den kursen gjorde jag absolut fler reklamfilmer, men tyvärr så är utbudet på större filmproduktioner sparsamt här. Barcelona är inte Hollywood.
När jag var i Sverige för ett par somrar sedan blev jag kontaktad av ett produktionsbolag som hade sett min profil på dramaskolans hemsida som ville att jag skulle göra en audition för en film… jag blev helt stum, nej först blev jag misstänksam.. Vad för en film? Hur hittade ni mig? ( ni vet precis vad jag tänkte)
Jag kollade genast upp produktions bolaget och allt verkade faktiskt ok… så skickade de ett manus och jag fick en tid för audition.
Jag hade aldrig varit på en riktig film audition förut men det liknade reklam casting ganska mycket så jag tänkte ..nu kör jag!
Några veckor senare ringde de och erbjöd mig en roll i filmen. (!!!) Jag skulle vara huvudrollsinnehavaren Mark Strongs fru. OMG! Glädjerus!
Tyvärr är det ingen talroll men din karaktär är mycket viktig för filmen..sa de. Det kvittade!! Jag skulle vara med i en riktig film och jag var bara 37! Att jag sen låg död och flöt i ett blodigt badkar som en bebis kissat i, det är en annan femma…
Förra året…när det var lite ner… fick jag ett samtal om en audition för en ny film. A Monster Calls, som regisserades av en av Spaniens största regissörer. J. A. Bayona.
Han har tidigare regisserat Naomi Watts till en Oscar i filmen the Impossible, så en audition på ganska bra nivå, skulle jag säga.
De letade efter någon som skulle spela Huvudrollsinnehavarens bästa väns mamma.
Min audition gick bra. Det kändes nästan att det var min roll inuti… och några dagar senare ringde de och sa att jag hade fått rollen… det är svårt att beskriva hur jag kände mig just då. Men ungefär hjärtklappning lite yr och jäkligt bubblande glad!
De ville att jag skulle färga håret brunt inför rollen. Min filmdotter hade nämligen brunt hår. Personligen tycker jag att den detaljen var onödig om jag ser till mitt eget liv till exempel.. jag är blond och min mamma har kolsvart hår…helt naturligt… (kanske ska nämna att pappa har haft blont och att jag inte är någon mutation eller någon annans dotter (vad jag vet) haha)
Men såklart att jag färgade håret! Kul med en förändring. Kul att vara med i en film med tre Oscars belönade skådespelare. It’s a NO Brainer! Tänk att få möjlighet att spela Felicity Jones bästa väninna, som spelar dotter till Sigourney Weaver och där Liam Neson spelar monstret… wow.. men jag kände mig som hemma, haha, jo, det gjorde jag faktiskt, konstigt nog.
Det var extra roligt att hälsa på Sigourney eftersom vi är lika långa. Hon var väldigt allvarlig och hade en kall hand.
Hello, I’m Frida Palsson nice to meet you. ( heehee)…inuti skriker någon (herrrrrrreeeeeeguuuuuuuud jag har tagit Ghostbuster Sigourney i handen!!!) Yes, hello , sa hon..Do you know what is going on out there? Med en väldigt högtydlig röst. Det var en gaska tung scen vi skulle spela så hon verkade redan vara in the mood.
Medan jag, spelandes lugn på utsidan, istället hade en liten chihuahua hoppandes frenetiskt på insidan som jag försökte lugna ner…
Det var en fantastisk upplevelse…att få bli regisserad av JA Bayona, prova på tearstick, (tår stimulerande kräm) och få påhittigt rusande, svallande känslor med klassisk musik som dånar ut över filmset, för att sätta the right mood. Helt underbart. Fantastiskt att få skratta med Felicity Jones som något tidigare fått reda på att hon blivit Oscars Nominerad… jo, det var en härlig dag…ganska mycket upp kan man säga…
Om du inte pratar flytande katalan eller ser spansk ut så är det inte många filmroller som dyker upp på meny. Jag gör inget av de två så det har blivit turisten…flickvännen.. utländskan… jag har spelat Amerikask reporter, Australiensk reporter och Engelsk patient..och ja död.
För någon vecka sedan fick jag ett samtal från min agent som frågade om jag ville ha en liten roll i en spansk Tv serie som heter Velvet. Den har haft stor framgång och visas nu även på Netflix. Jag skulle spela en förförisk utländska som kommer med ett lite skamligt förslag till den något yngre Alberto Márquez. Lite som en 50-talets Cougar. I just den scenen kom method acting väl till hands haha…Jag hade ingen aning om vem Miguel Angel Silvestre han var när jag tackade ja till rollen, men fick snart veta av mina vänner att han blivit utnämnd till en av Spaniens sexigaste… så det var ju lite extra roligt höhöhö…
När jag väl var där, så var det faktiskt inte Sr Silvestre som var orsaken till min nervositet, han var i och för sig väldigt karismatisk och hade otroligt sug i blicken (snacka om sammetsbruna ögon!!) men det var mer de 70 statisterna som var runtomkring som jag kände ansvar för…sen att de ändrade texten och både la till och drog ifrån ord i sista minuten hjälpte inte heller…och allt på spanska. Olé!!!
Efter några omtagningar fick vi till det och plötsligt var det över.. och alla rusade ut till cateringen och började äta bocadillos…
Även om du har en viktig roll i en film så kan det betyda att hälften av det du gör klipps bort i slutändan. Med en mindre roll så kan man inte räkna med att man kommer med över huvud taget…I Spanien kan man inte heller vara säker på att det är ens egen röst som dyker upp på duken. Så när man väl kommer med och inte är bortklippt för en gång skull så pratar man istället som man har rökt cigg i 30 år och på perfekt spanska.. och då är det inte så roligt. Frida med basröst.
Jag vet inte vad som kommer att hända med de här två jobben jag just har gjort…men hoppas verkligen på att vi ses och att ni får höra min fina svenskspanska och mi nriktiga röst och se mina tårar när jag möter Sigourney blick .. kolla in Velvet på Antena3 i höst.. ni kanske ser någon som ni känner igen.
Någon annan gång ska jag berätta om när jag var med i en Bond film med Pierce Brosnan och gången när jag viskade bus i örat på George Cloony..
Vi ses!
Frida
